Patrik Engström strax innan målgång i Trosa Stadslopp 2009. Bild:Thomas Windestam

Patrik Engström - full satsning på 42K


2011-02-05 | Intervju |

Patrik Engström har under hela sin aktiva löparkarriär tillhört Stockholmsklubben FK Studenterna. Där coachas han av tränaren Lorenzo Nesi som planerar och lägger upp Patriks träning. Patrik har successivt stegrat sin träningsmängd sedan han började satsa på löpning 2004 och kör nu löppass två gånger per dag med veckomängder på mellan 12-17 mil.

  • Ålder: 34 år
  • Yrke: IT-konsult
  • Familj: Fru, en son på 7, en dotter på 4 år samt en son på drygt en månad.
  • Personbästan:
    Marathon: 2:23.37 (10),
    halvmarathon: 1:08.23 (08),
    10000m: 30:28.20 (08),
    5000m: 14:45.15 (08),
    3000m: 8:33.70 (07),
    1500m: 3:59.36i (08),
    Lidingöloppet: 1:47.04

Hej Patrik, hur kom det sig att du började träna löpning?

- Jag har alltid varit väldigt sportintresserad och anat att jag haft lätt för löpning främst mot de längre distanserna. Men som ung var jag inte det minsta intresserad av att träna friidrott utan istället var det bollsporter som lockade, främst fotboll där jag även hade merparten av alla mina kamrater. Jag vill dock minnas att jag på skoljoggen över 8 km (kontrollmätt med mäthjul) i årsklass fem sänkte skolrekordet med några minuter med tiden 32:15 och att idrottsläraren muttrade nåt i stil med att jag borde lägga av med fotbollen och istället gå med i en idrottsklubb. Så blev det inte utan istället många år senare efter en vadslagning 2002 så sprang jag Stockholm marathon på 3:24. Jag råkade kläcka ur mig att jag rimligtvis utan direkt träning borde kunna göra maran under 3:30. Kamraterna trodde mig inte och på den vägen blev det.

Året därpå gjorde jag en svensk klassiker och tror jag utan egentlig direkt löpträning gjorde Lidingöloppet på 1:57. Efter det blev jag kontaktad av några klubbar som undrade om jag var intresserad av att träna med dem och det var här jag gick med i FK Studenterna.

Berätta om ditt debutlopp på Stockhom marathon 2002, hur upplevde du det?

- Jag pallrade mig i mål på 3:24 men var fruktansvärt trött. Så här med facit i hand var det ju rent idiotiskt att ställa upp på maran,  det är verkligen inte ett lopp man bör 'debutera' med. Jag brukar säga att desto längre distans man ska springa desto bättre förberedd måste man vara. Ett exempel på det är att jag trots sex månader med hyfsad träning 2004 släpade mig i mål under Stockholm marathon på 2:40 men återigen var oerhört trött. Efter det lovade jag mig själv att jag inte skulle springa den här distansen igen utan att vara ordentligt förberedd. Under några år framöver satsade jag istället på att vässa upp mängdtålighet och snabbhet på lite kortare distanser, främst bana och millopp på landsväg. Comebacken på marathondistansen dröjde således ända till 2008 då jag i Milano putsade personbästat ner till 2:26.

Hur var den gångna säsongen 2010, infriade den några mål?

- Säsong 2010 inleddes i dur men slutade i moll. Inför säsongen 2010 gjorde jag i samråd med min tränare ett skifte i mitt träningsupplägg. Fokus flyttades från millopp till att utöka uthålligheten och gå över till en renodlad marathonsatsning. Jag hade en riktigt bra vinterperiod förra året mycket tack vare ett löpband i min källare. Jag fick på riktigt fina träningsveckor med hårda tröskelpass. Dessvärre hämmades jag till viss del under min löpning av en smärta i min bukmuskulatur. I mars begav jag och min tränare ner till Italien för Treviso marathon. Jag hade ökat min veckomängd från cirka 10 mil i veckan till 14 mil och hoppades att detta skulle avspegla sig med en god marathontid. Loppet gick riktigt bra och trots att jag egentligen fick sololöpa nästan hela loppet så sprang jag in på 2:23.37 (halvan passerades på 1:11.22). Jag var mycket nöjd med resultatet med tanke på att jag egentligen inte var särskilt rutinerad på marathondistansen. 

Fokus flyttades nu till Stockholm marathon några månader fram i tiden men här blev det problem. Min bukmuskulatur var kraftigt inflammerad och de sista veckorna hade jag så ont under mina hårda träningspass att jag tvingades äta smärtstillande tabletter. Två dagar innan Stockholm marathon blev jag dessutom febersjuk och tvingades således ligga i soffan hemma och se när de bästa svenskarna gjorde upp om placeringarna. Jag kan självfallet bara spekulera i hur det hade gått på loppet om jag kommit till start men jag tror att jag hade haft en riktigt god chans att placera mig bland de fem främsta svenskarna.

Efter detta var jag riktigt nere och inte blev det bättre av att det nu väntade en lång rehabperiod med cykel som alternativträning. Sagt och gjort, jag knöt handen i byxfickan och pressade mil efter mil, timme efter timme på cykelsadeln och i slutet på oktober kunde jag försiktigt börja lägga in löpning i träningen igen. Nästan fem månader tog det alltså att bli kvitt skadan i bukmuskulaturen. Sedan slutet på november är jag tillbaka i full (löp)träning och faktum är att mina testresultat på träning indikerar att jag nästan är i bättre form än i fjol. Väldigt stimulerande att veta att alternativträningen inte varit förgäves utan att den faktiskt gett resultat och bidragit till att jag lyckats konservera formen från i fjol.

Hur många lopp brukar det bli under en säsong?

- Oj, det varierar väldigt mycket från säsong till säsong. Då fokus var på kortare distanser så tävlade jag mer frekvent. Återhämtning och förberedelse är klart lättare till de kortare loppen. Sedan beror det även på om jag gått skadad under säsongen och om jag gjort en inomhussäsong. På senare år har jag valt att fokusera på träningen under vintern och inte sprungit en massa inomhustävlingar. Dessutom ska det tilläggas att det med åren blivit lite knepigare med helgtävlingarna då jag nu är trebarnsfar vilket konsumerar en del energi och fokus. Ska jag uppskatta ett antal för ett skadefritt år så blir det kanske 15-20 tävlingar.

Har du något favoritlopp under säsongen som du absolut inte vill missa?

- Loppet jag tycker är roligast att springa under säsongen är utan tvekan Trosa stadslopp. Det är ett oerhört trevligt och välarrangerat kvällslopp med magisk stämning utmed banan. Dessutom stoltserar loppet ofta med gott motstånd och fantastiskt väder. Vad gäller favoritlopp bland de svenska mästerskapen så är Terräng-SM utan tvekan det som är roligast. Kuperad krävande terräng på en 2km-varvbana (loppen är 4 eller 12 km) passar mig perfekt och inte blir det sämre av att detta är loppet som under hela året bjuder på absolut tuffast svenskt motstånd.

Hur gör du för att komma i toppform inför en viktig tävling?

- Det beror återigen helt på vilken typ av tävling det handlar om. Är det kortare lopp (upp till milen) så gör jag inga större förändringar. Jag bryr mig inte så mycket om varken kost eller dryck. Istället ser jag till att dra ner lite på mängden och försöka sova lite extra nätterna innan loppet. Är det dock frågan om marathon så handlar de sista veckorna innan loppet om att successivt dra ner på mängden och att nästan uteslutande avverka de sista passen i tilltänkt tävlingsfart för att på så sätt kalibrera kroppen. Utöver det ser jag till att kolhydratladda och dricka ordentligt dagarna innan tävlingen. Någon tömning håller jag inte på med. Merparten av mina löpkamrater vilar gärna två dagar innan tävling och tränar lätt dagen innan för att inte tappa tonus. Jag åt andra sidan ser alltid till att försöka vila dagen innan tävling. Dels för att låta kroppen piggna till lite och dels för att inte tänka så mycket på tävlingen. För mig är det nästan tuffare mentalt innan tävlingen än att faktiskt springa själva loppet.

Vad är din nuvarande status och hur resonerar du kring mål och förhoppningar inför kommande säsong?

- Min nuvarande form hoppas jag är riktigt bra. Jag har precis genomfört en tung träningsvecka på 17 mil men känner mig ändå inte så sliten som jag kanske hade trott. Jag har dock inte tävlat sedan i maj i fjol då jag sedan gått skadad. Min primära målsättning med säsongen 2011 är att hålla mig skadefri och det blir en nog så stor utmaning. Får jag bara vara frisk och hel och därmed få lite kontinuitet i träningen så hoppas jag på pers både på marathon och halvmarathon. Jag avser springa en halvmara i södra Europa under sen vinter eller tidig vår. Därefter hoppas jag på en framskjuten placering på Terräng-SM och sedan kommer årets viktigaste lopp Stockholm marathon. Lite beroende på vilka som kommer till start så hoppas jag nog kriga om de fem första placeringarna bland svenskarna. Tittar jag längre fram i kalendern så blir Lidingöloppet höstens stora mål. Jag har aldrig riktigt fått till det på det loppet men nu med lite mer mängdträning i kroppen så borde det gå att göra en tid strax under 1:45.

Du har ett löpband i källaren som du kör mycket på under vintern, vad tycker du om att springa på löpband?

- Löpbandet har för mig varit lite av räddningen då det gäller att kombinera löpningen med familjelivet. Jag har tack vare det kunnat lägga på och köra några extra pass i veckan 'i hemmet'. På så sätt kan jag dels få till träningen och dels hålla lite koll på barnen. Dessutom har de två senaste vintrarna varit väldigt tuffa för oss löpare. I stort sett alla intervallpass har jag genomfört på bandet. Det kan uppfattas som monotont men faktum är att det är en bra koncentrationsövning likt den man ibland utsätts för under ett marathon. Det gäller att vara mentalt stark för att hantera eventuella svackor som man drabbas av under loppen.

Vilket är ditt favoritpass på bandet?

- Det är svårt att peka ut ett exakt favoritpass på bandet då min tränare konsekvent varierar alla intervallpass. Men grovt skissat så består nog favoritpasset av en lång tröskel i progressivt ökande fart ner mot tilltänkt marathon-fart och sedan ligger man där och pressar och justerar lutning och fart lite då och då enligt en skiss för att skapa en viss variation under passet. Kanske landar passet in på lite drygt 90 minuter och lite beroende på uppvärmning och nerjogg en totalt distans på 24-26 km. Inte så mycket fokus på syra (anaerobt) utan mer på uthållighet (aerobt).

Slutligen, vilka är dina bästa råd till löpare som vill börja träna hårdare och ta sin löpning till en ny nivå

- Planera långsiktigt. Lyssna på kroppen. Öka mängd och intensitet försiktigt. Variera träningen, både de lugna och hårda passen. Se till att träna med de som är aningen bättre för att på så sätt sparras och stimuleras.

Loppen.se tackar Patrik Engström för att han tog sig tid och önskar honom ett stort lycka till ute på vägarna i sommar!

Fler inlgg/nyheter >>

Skriv grna en kommentar och bidra till innehllet!


Mer om lpning och trning